Fotografera Sparvuggla i Uppland, äntligen fick jag chansen.

Ett oförglömligt möte med en sparvuggla, mars 23.

Jag har sett och fotograferat sparvuggla tidigare men aldrig fått några bra foton. Antingen har avståndet varit för stort eller så har det varit för mörkt eller så har det varit massor av små grenar i vägen och då har skärpa blivit på grenarna istället för på ugglan.

Denna första lördagen i mars skulle sparvugglefotot äntligen bli till. Hade bestämt mig för en tur ut i skogen, och gick i gränsland mellan ängsmark och skog en bit nordväst om Uppsala. Hade lite förhoppning om att få se räv eller kanske skogsfågel som ju snart börjar spela. Det var förmiddag och ljust och fint.

Så helt plötsligt tittade jag upp i ett slyträd strax intill och fick se den. Den bara satt där och tittade på mig, kanske 6-7 meter bort, och kanske 4 meter högt. Jag bara frös och blev helt still och tittade tillbaka och var helt paff. Den fortsatte då att titta sig runt omkring och spana över gärdet. Jag gick sakta ner på knä och drog ut mitt enbenstativ en aning. Sen var det bara att plåta. Jag kollade febrilt på kamerainställningarna och försökte ha tiden så lång som möjligt för att få in ljus, ISO behölls lågt. Bakgrunden var ju ljus himmel och för att inte ugglan skulle bli för mörk så ljusmätte jag endast ugglan och inte hela bilden som annars blir vanligt. Jag var väldigt nöjd och avlägsnade mig mot min vilja ganska snart för att inte störa den för mycket, men den verkade inte bry sig om mig speciellt mycket. Jag beslöt mig för att strax dra mig hemåt, så nyfiken på minneskortets innehåll. Den medhavda fikan tryckte jag i mig vid bilen innan jag satte mig för att köra hem. Kamera denna dag var Nikon d750 och objektiv Sigma 150-600 mm.

Österfärnebo nationalpark 17 februari 23.

Nu har det återigen varit dags att besöka örnmatningen utanför Gysinge, vid Österfärnebo nationalpark.

Jag bokade tid i gömslet redan i september. Har varit där två gånger tidigare, och båda gångerna har det varit fantastiskt. Jag är dock medveten om att det inte går att beställa fram våra djur och fåglar och är det så att de inte vill visa sig så gör de inte det. Men det har varit fler och fler örnar för varje år, det vet jag i alla fall.

Föreningen för fågelliv och naturvård vid nedre Dalälven har stödmatat örnar under vintrarna i många år nu vilket varit gynnsamt för örnpopulationen och som vi vet har örnarna återhämtat sig oerhört från 1970-80 talet då de var rödlistade och på gränsen till utrotade. Återhämtningen berodde förstås inte på stödmatning utan att många olika miljögifter blivit förbjudna. Huruvida de vill visa sig på min dag beror på mycket, som tex väder och vind och övrig tillgång på mat i området.

Nåväl klockan 0230 ringde väckarklockan. Och efter att ha packat ner utrustning och kollat allt en gång till samt packat mat och fått på mig bra kläder så körde jag mot dagens äventyr. Alternativ är att man bor på hotell eller vandrarhem i närheten eller sover i gömslet om man klarar kylan.

Vi var tre killar som mötte upp på en samlingsplats och inväntade guiden som skulle ta oss ut till gömslet. En bilfärd på en halv mil i mörker ut i ingenstans så var vi framme. Men det återstod ca 300 meters traskande med all utrustning i skenet av pannlampor på den isiga stigen genom skogen ut på myren.

Guiden hjälpte oss till rätta och drog i gång gasolvärmaren, det var 5-6 minusgrader på plats, sedan lämnades vi åt vårt öde. Vi packade upp och monterade upp all utrustning för att sedan ta en välförtjänt kopp kaffe, en macka, luta oss tillbaka och invänta gryningen.

Gryningen hade passerat och ljuset var här, och äntligen började vi se korpar som med sitt dova kraxande började hovra och slå sig ner vid åteln.

Strax började vi också se havsörnar som slår sig ner i trädtoppar några hundra meter bort i flera riktningar, och efter kanske en timme vågade den första sig fram för en överflygning av åteln.

Inom ytterligare en timme hade flera örnar landat för att få sig lite att äta.

Man blir helt förstummad av detta fantastiska skådespel som pågår mitt framför näsan på en men vi lyckades att vara rätt fokuserade ändå på att hålla igång våra kameror. Det viktiga i alla lägen är att inte prata högt utan att viska samt att inte heller skramla med utrustning eller vifta med objektiven.  

Vädret var mer mulet än förra året då vi hade både moln, sol och snö, men lite ljus fick vi i alla fall så det gick att fota.

Som mest hade vi framför oss över 40 havsörnar (30 förra året) och många korpar.

Man kan sammanfatta dagen som väldigt lyckad med trevliga fotokolleger, god medhavd matsäck, och minneskort fyllda med foton. Kamera idag var Nikon d750 med objektiv Sigma 150-600mm.

Dykande räv i utanför Uppsala Uppland december 22

Nu har vi äntligen härligt vinterväder i vårt land. Härligt knarrande när man går och marken täckt med vit fin snö. Luften torr och på en klar blå vinterhimmel lyser de senaste dagarna en härlig värmande sol. I veckan har det varit runt 10 minus och idag faktiskt under 20 minus på morgonen.

Som gjort för härliga turer ut i naturen, det gäller bara att klä sig rätt och mycket. Fryser man inte så blir allt så mycket trevligare. Jag bestämde mig för att ta en rejäl tur igår.

Efter en bit med bilen stannade jag på en liten traktoravfart till ett gärde. Vägen jag kört på är inte mycket trafikerad och var av den sorten att det är mötesskyltar här och där så att jag körde av lite från den kommer knappast att störa några eventuella andra trafikanter. Runt omkring mig är det alldeles tyst och åkerlandskap med antingen plöjda åkrar eller vall så långt ögat når. Här och där små öar av stenblock, större stenar och lite småträd eller små träddungar och småskogar. Efter att ha pejlat av omgivningarna med kikare och sett ett par ätande rådjursgrupper så går jag iväg utmed en åkerkant där också en liten bäck rinner. Väldigt mycket spår finns i snön överallt. Det är räv, hare, rådjur, vildsvin och faktiskt förmodligen lodjur. Det finns ett par familjegrupper av lo i trakten vet jag så jag förmodar att det är lo jag ser.

Upptäcker några fasanhönor som gömmer sig i en frostvit plantering av baljväxter som inte blivit slagen bara en bit ifrån mig, och de kryssar sig snabbt bort ifrån mig. Ytterligare en liten bit bort får jag syn på två rådjur som också gömmer sig i samma plantering. Det är bara ca 20 meter till dem och jag försöker snabbt få upp kameran och få dem i fokus. Jag försöker ömsom filma och fotografera. De upptäcker mig och tar några snabba språng ifrån mig. Jag har fotograferat tillräckligt med bakdelar på flyende rådjur så mer av det blev det inte. Dessutom blev filmerna alldeles för skakiga så inget att spara på.

Efter att ha suttit och fikat lite fick jag se en räv långt bort vid en åkerkant. Det var långt bort och den hade inte fått syn på mig. Jag plockade snabbt ihop mina saker och gick i sidledd snett emot rävens gångriktning. Det var lite kuperat där jag var så sikten skymdes nu av en liten kull. Jag förstod att detta var min chans att snabbt kunna närma mig räven, och efter någon minut och knappt hundra meters förflyttning var jag bakom kullen och tog det nu lugnt. Jag förstod att jag mycket försiktigt måste ta mig upp för att få sikt över kullen mot räven, och i nuläget visste jag inte ens om den var kvar. Kanske hade den fått vittring och tagit sig i säkerhet.

Jag gick ner på knä och rörde mig försiktigt fram. Gjorde i ordning kameran och konstaterade att jag nog skulle behöva ca tre meter till för att få fri sikt från kullen, men då skulle jag också vara synlig för räven. Jag lade mig ner och höll kameran över snön och ålade mig sakta och tyst fram. Nu gällde det, och visst var den kvar! En glädje och spänning fyllde mig, och inte frös jag heller det minsta, men jag höll mig blixt stilla. Räven är så fin och ser ut att vara igång med jakt. Jag börjar fotografera för att få lite bilder på detta skådespel. Avståndet var ca femtio meter. Jag fick uppleva hur räven gjorde en klassisk jakt med att först lyssna vad som händer under snön för att sedan göra ett snabbt utfall med klassiskt dyk ner i snön. Jag fick lite kul bilder och jag är överlycklig att få bevittna detta skådespel för första gången.

Dock kunde bilderna blivit bättre. På grund av kylan hade jag inte bästa kameran och objektivet med mig. Det hade säkert gått bra men det var 10 minusgrader och jag ville inte chansa. Tyvärr hade jag också av misstag lyckats flytta fokuspunkten i kameran… och hade jag gått in i menyer för att åtgärda det så hade skådespelet varit över.  

Jag har i alla fall ett fantastiskt minne ytterligare att bära med mig och vägen hem blev lätt.

Kamera Nikon d5600 objektiv 70-300mm.

Rovdjursföreningens kalender 2023

Jag är väldigt glad och stolt över att Svenska rovdjursföreningen tagit in 2 av mina foton till deras väggkalender 2023. Rovdjursföreningen är en förening som arbetar aktivt för våra rovdjur. De bevakar rovdjurspolitiken, och gör sin röst hörd här och där. De har väldigt många specialister, biologer, forskare och andra högt utbildade människor knutna till sig som ser till att våra rovdjur har någon som för deras talan. De hjälper boskapsägare att stängsla mot rovdjur, ordnar föreläsningar, kurser, spännande exkursioner, spårningar och mycket annat och de ger ut en tidning som är väldigt läsvärd. Är man inte medlem så tycker jag man skall bli. Inte nog med att man får en massa kunskap själv, man stödjer och hjälper också våra rovdjur. De senare behöver verkligen vår hjälp! Rovdjur.se

Några av sensommarens och höstens små äventyr och exkursioner.

Under sensommaren och hösten har jag varit ute mycket. Både kortare endags exkursioner och längre bort med övernattning. Jag har varit i Uppsalatrakten och övriga Uppland, Gästrikland, Västmanland samt Småland och Öland. Kortfattat så har jag fått träffa, räv i Gästrikland, bäver i Fyrisån, kronhjort i Uppland, fladdermöss utmed Fyrisån och älgar i Småland. Starka minnen från i sommar är också mitt björnmöte i Gästrikland och sälfotografering på Öland. Jag har också provat min nattkamera under sommaren/hösten, men som sagt djuren kommer inte fram på beställning😃. Lägger med en film från nattkameran också.

Med mig på längre turer är alltid stormköket samt diverse utrustning, vatten samt någon portion Real Tur mat. Det höjer känslan och stämningen om man försöker gå ”all in” även på kortare turer, genom att ha med sig mat, förnödenheter och prylar. Med tanke på att jag dessutom alltid har kamerautrustning och kikare så brukar det bli en del kilon att bära på, men det är det värt.

När man väldigt gärna vill få bra bilder med sig hem så är man extra beroende på vädret. Nog för att det alltid är trevligare i naturen om vädret är bra men vid fotografering är det ett måste. Åtskilliga gånger har jag kommit hem med vetskapen om att bilderna på minneskorten är mörka och då alldeles för brusiga. Men men lika många gånger har jag nog kommit hem stolt som en tupp. Jag kan dessutom skryta med att Upsala nya tidning då och då tar in mina bilder, då blir jag stolt!! 😃

Ett tips på vägen angående fotograferandet. Ha alltid med dig extra batterier och extra minneskort till kameran. Ska du dessutom kanske iväg på något väldigt viktigt tillfälle eller sittning som du betalat en massa för, ta då med dig en extra kamera. Underskatta inte dessa tips 😃

Man kommer sällan nära vaksamma djur och jag använder oftast teleobjektiv Sigma 150-600mm och ibland även en extender 1,4.

En liten fotoutställning kommer nu här med lite höjdpunkter från senaste perioden.

Rödräv från Gästrikland

Bävrar i Fyrisån har jag följt många kvällar!

Kronhjort och dovhjort ser man då och då i Uppland!

Fladdermöss har jag varit ute och spanat på vid flertal tillfällen, nu lägger de sig stilla inför vintern strax.

Älgar i Småland i oktober. De låg på en kulle och jag såg deras siluetter, annars är det svårt att se dem när de ligger. Avståndet är rätt långt och fotade med olika avstånd med Sigma 150-600 mm

En kort film från min nattkamera i helgen.

På spaning efter Bäver i Uppland.

Jag har fotograferat bäver förut i både Uppland och i Gästrikland och då även när den är uppe på land. Bilder på det kan ni se i mitt djurgalleri. Nu ville jag dock även ha lite bra bilder när den simmar och dyker.

Jag bestämmer mig för att besöka Fyrisån utanför Uppsala och då kvällstid i skymningen.

Kväll 1

Första kvällen sitter jag vid åkanten och vattnet är blankt och mörkt. Kungsfiskare far fram då och då över vattenytan som en blå turkos missil. Det är egentligen för mörkt för att fotografera och när jag tittar i sökaren för att vara beredd med inställningar ifall bäver kommer så konstaterar jag att jag måste gå extremt högt i ISO mot den mörka vattenytan. Men vad gör väl det när man skall träffa en bäver och förhoppningsvis på rätt nära håll. Skymningen lägger sig och jag är nära att ge upp när den plötsligt kommer. Jag ser den komma ut ur ett grönt buskage för att simma nerströms emot mig, perfekt. Förmodligen simmar den i etapper för att gå in och gömma sig om den ser människor eller båt, eller så ska den helt enkelt vila lite eller äta.

Den dyker men kommer straxt upp igen och jag får bilder, och jag är alldeles varm inombords. Men mycket vill ha mer så jag bestämmer mig för att snabbt gå en väg nedströms jämte ån där jag i och för sig inte ser ån, men jag går snabbt för jag vet att de simmar snabbt om de vill. De kan dessutom simma rätt långt i dykläge. Jag tar mig ner igen på ett ställe nedströms och måste mer eller mindre forcera en djungel för att komma ner till åkanten men där sätter jag mig väl skymd för att vänta. Under tiden jag väntar ångrar jag mig att jag inte har med mig myggstift. Det hade behövts.

Jag hade nu tur igen för straxt kommer bävern och simmar förbi, och dyker snart igen men jag fick mina bilder och är mer än nöjd.

Kväll 2

Börjar som dagen före med att kolla ställe samt slå mig ner, fika, njuta av naturen och vänta. Solen på väg ner och kvällen är ljusare än den föregående. Kungsfiskarna passerar med fisk i näbben och tjuter sitt karaktäristiska läte.

Väntan blir lång och det händer inte något. Ingen bäver. Jag misstänker att den nog kanske passerar senare i skydd av mer skymning men eftersom kvällen är ljusare så kan det bli sent så jag bestämde mig för att bryta.

Kväll 3

Kvällen blir i princip en kopia av föregående och ingen bäver. Misstänker fortfarande att det är samma anledning som igår. Inget att göra åt och jag har ju fina bilder från första kvällen. Det blir i alla fall en skön fikastund i kvällningen utmed åkanten.

Men skam den som ger sig och jag bestämmer mig för ytterligare en kväll.

Kväll 4

Det är en lugn och fin vattenyta och jag inbillar mig att ljuset är lite sämre än tidigare 2 kvällar. Det kan gynna bävern att vilja visa upp sig men inte gynna fotograferandet. Men vad gör väl det. Jag sitter och fikar och njuter och då ser jag den. Långt bort utmed ena kanten kommer den simmandes. Ett litet huvud och små svallvågor som en pil på båda sidor. Min puls stiger som en raket och det känns så väldigt bra.

Jag tar lite bilder när den närmar sig och sedan dyker den och är borta. Jag bestämmer mig för att snabbt göra samma manöver som första kvällen och förflyttar mig snabbt som katten på en stig nedströms för att sedan ta mig igenom en annan djungel ner till åkanten och myggen igen. Även nu är jag snabbare än bävern för strax kommer den simmandes. Jag får mina bilder och den dyker igen. Det är ganska tyst runt omkring mig och jag vet inte om den hör smattret från min kamera och därför dyker eller om det är något annat. Jag har hur som helst suttit ganska gömd vid tillfällena.

Jag är väldigt nöjd med mina bäverkvällar och jag tror jag skall komma tillbaka om några dagar och försöka att filma den också, vi får se. I love our nature.

Var fotograferar man sälar?

Vi åkte till Ölands södra udde så vi var där i god tid på förmiddagen. Vägen från brofästet ner till Ottenby är lång och hastigheten låg. Men det finns otroligt mycket vackert att titta på. Små samhällen och typiska byar, kyrkor, gravfält, borgar och väderkvarnar överallt.

Det blåser småpik på hela södra udden men lite ställen som är i lä finns mellan husen och solen skiner och värmer härligt hela dagen.

Lättast att fotografera sälarna är längst ut i sydväst. Man ligger bra i strandkanten och kan stödja kamera och objektiv på till exempel en ryggsäck. Sälarna ligger oftast och vilar ute på stenar, ca 80-100 meter ut. Ibland simmar de ut för att dyka efter fisk och Ibland har man tur att de simmar och dyker efter fisk på insidan av stenarna och då krymper avståndet ner till hälften om man har tur.

Jag använder denna dagen min Nikon d750 samt Sigma 150-600. Provar också en konverter 1,4. Dock ställer konvertern höga krav på att hålla still så det är en avvägning man får göra. Sälarna rör sig ordentligt när de är i vattnet så det gäller att passa på men samtidigt tänka på skakning.

Det är verkligen roligt och stimulerande att fota sälar och jag brukar återkomma ett par gånger per år. Lunchen denna gång blev stekt strömming!

Mitt första björnmöte

Björnspaning – möte med björn i Gästrikland 2 juni 22

Den 2 juni var bilen packad. Ryggsäck, sovsäck, mat och vatten för ett dygn samt en massa kameragrejer. Jag var taggad till max och full av förväntningar, men jag hade i fler månader intalat mig att det inte var 100% att få se en björn. Ville de inte komma dit jag skulle så ville de inte.

Jag var på väg till Sara Wennerqvist och hennes företag Wildnordic. Det ligger i Gästrikland nära gränsen till Dalarna. Jag skulle tillbringa nästan ett dygn i en koja/gömsle mitt ute i vildmarken.

Väl på plats träffade jag den andra killen som skulle vara med i kojan, Costas Demetriou från Danmark. Vi bjöds på supergod fika samt information och instruktion om kommande dygnet från Wildnordics duktiga guider. Därefter bar det iväg, och en av guiderna skjutsade ut oss mot målet. Små skogsvägar rakt ut i vildmarken, kanske en halv mil. Parkera och ta all utrustning och en vandring började. Strax var vi framme vid kojan, och vi hittade faktiskt björnspillning på vägen dit. En kortare instruktion av kojan och guiden lämnade oss till vårt öde med löfte om att bli hämtade dagen efter. Då skulle det bjudas på frukostbuffe.

 Efter att ha packat upp och arrangerat utrustning etc satte vi oss till rätta för spaning, man kan inte veta vad som kommer förbi eller när. Man kan heller inte börja packa upp, slamra med utrustning eller prassla med plastpåsar senare för det skulle ju avslöja oss. Nu gällde total tystnad och stillhet, och att viska så tyst det bara går.

Tiden gick och kaffe, vatten och medhavd mat intogs, men ännu ingen björn.

Rävar smög förbi, ekorrar skuttade hit och dit, och en massa olika fåglar naturligtvis. Bla a flera hackspettar som var väldigt ivriga eller lekfulla eller kanske bråkade om en honas gunst.

Efter kl 01 var det rätt mörkt även om man ändå såg allt, men sommarnätterna blir ju aldrig riktigt mörka egentligen efter som solen går ner sent och upp tidigt. Jag beslöt mig för att krypa ner i sovsäcken en stund och vila. Dagen och kvällen hade tagit mycket kraft av anspänning, koncentration och förväntan.

Min fotovän Costas behövde tydligen inte vila men jag slumrade en stund och strax efter 02 pickade han på mig och viskade ivrigt Bear Bear Bear.

Framför oss på en yta av ca 0-30 meter befann sig en björnhona och 2 fjolårsungar. Ungarna lekte och busade runt medans mamman försökte styra upp dem och lära dem. Guiderna lägger ut små mellanmål som vilda djur nosar upp och äter. Våra kameror rasslade en del men detta var inget ljud som de tycktes höra eller som störde dem. Då och då avvaktade jag med kameran och blev istället helt uppfylld av att jag befann mig i den här situationen.

Känslan av att ha detta framför sig är helt obeskrivlig och magisk. Jag är fortfarande 3 veckor efter uppfylld av händelsen. Jag har dessutom svårt att sätta ord på det men att det är stort och helt fantastiskt får räcka!

När björnarna varit hos oss i 20-30 minuter så försvann de lika fort som de kommit. Kvar satt man och visste inte riktigt vad man nu skulle vänta på, och de kan ju komma tillbaka. Det gjorde de inte. Däremot kom det en halvtimme senare en grävling som intresserat undersökte platsen, och våra kameror fick åter jobba.

Det var en härlig gryning och solen kom åter, räv kom vaksamt förbi igen och fåglar och ekorrar började åter komma igång till en ny dag.

Med mig därifrån hade jag nu oförglömliga minnen av mitt första men inte sista björnmöte. En ännu djupare känsla och vetskap över hur förunderlig vår natur är. Hur värdefulla våra djur är. Hur viktigt det är att bevara och utveckla och utöka vår vilda natur. Men också låta den få vara ifred.

Avslutar med några fina ord av Sir David Attenborough.

”I think sometimes we need to take a step back and just remember we have no greater right to be here than any other animal” Sir David Attenborough

Ottenby fågelstation Ölands södra udde 12-13 maj 22.

Jag åker varje år ner till Ölands södra udde. Det ligger nära till hands eftersom vi har ett fritidshus vid Kalmarsund. Så nu när det är maj och mycket ligger framför oss och en lite gråare tid bakom oss så kunde jag inte hålla mig längre. Väl på plats en stund efter frukost strövade jag och Ludde först runt lite vid fyren och jag kollade i kikare så sälarna var på plats på sina stenar i sydväst. Så var fallet så dagen började bra. Man kan ju inte alltid veta, för ibland känner de inte för att visa upp sig. Jag konstaterade också att naturbutiken var öppen samt lika så restaurangen så jag kunde njuta en härlig lunch senare. När vi var nöjda med lilla promenaden så gick jag tillbaka med Ludde till Bilen, packade på mig kamerautrustning och gick tillbaka.

Det var torrt och fint vid strandkanten och de vattenslipade platta svarta stenarna är rätt sköna att ligga på så det enda som behövs är ryggan framför mig som kamerastöd. Det är inte heller en massa sand som man måste passa kameran ifrån. Sen är det bara att ligga och njuta av skådespelet. Sälarna simmar hit och dit och dyker efter fisk. Några ligger och lapar sol eller sover. Andra ligger i klungor och nästan trängs lite, och en del leker lite herre på täppan på någon sten. Avståndet är rätt långt så det gäller att hålla still. Jag körde med 600 mm och ibland med konverter 1,4.

Efter ett par timmar är man nöjd och genomblåst, och som det heter -sjön suger, så då var det dags för restaurangen.

Stekt fläsk, luffsa och lingondricka till utsikten av Långe Jan. Mycket bättre kan det inte bli. Sedan styrde vi kosan hemåt igen nöjda med sälarna för dagen. Blev dock ett stopp på vägen för foto av en dovhjort.

Österfärnebo nationalpark 17 februari 22.

Då var det dags för mig att åka till Österfärnebo nationalpark igen för fotografering av Örnar.

Jag bokade tid i gömslet redan i september. Har varit där en gång innan, den 14 mars förra året. Det var en fantastisk upplevelse så mina förhoppningar var rätt stora. Men jag tvingade mig att inse att det ju inte är någon garanti att få se örn. Vill de inte komma så gör de inte det. Mycket kan spela in som tex väder och övrig tillgång på mat i området.

Nåväl halv 3 ringde väckarklockan. Och efter att ha packat ner utrustning och kollat allt en gång till samt packat mat och fått på mig bra kläder så körde jag mot dagens äventyr. Alternativ är att man bor på hotell eller vandrarhem i närheten eller sover i gömslet om man klarar kylan.

Vi var tre killar som mötte upp på en samlingsplats och inväntade guiden som skulle ta oss ut till gömslet. En bilfärd på en halv mil i mörker ut i ingenstans så var vi framme. Men det återstod ca 300 meters traskande med all utrustning i skenet av pannlampor på den isiga stigen genom skogen ut på myren.

Guiden hjälpte oss till rätta och drog i gång gasolvärmaren, det var några minusgrader på plats, sedan lämnades vi åt vårt öde. Vi packade upp och monterade upp all utrustning för att sedan ta en välförtjänt kopp kaffe, en macka, luta oss tillbaka och invänta gryningen.

När det sakta hade börjat ljusna strök en räv förbi precis framför kojan, men dessvärre var det alldeles för mörkt för att kunna fotografera. Detta grämde mig eftersom räven var precis framför oss och var kvar ett tag.

Gryningen hade passerat och ljuset var här, och äntligen började vi se korpar som med sitt dova kraxande började hovra och slå sig ner vid åteln.

Snart började man äntligen se havsörnar som slagit sig ner i trädtoppar några hundra meter bort i flera riktningar, och efter kanske en timme vågade den första sig fram för en överflygning av åteln.

Inom ytterligare en timme hade flera örnar landat för att få sig lite att äta.

Man blir helt förstummad av detta fantastiska skådespel som pågår mitt framför näsan på en men vi lyckades att vara rätt fokuserade ändå på att hålla igång våra kameror. Det viktiga i alla lägen är att inte prata högt utan att viska samt att inte heller skramla med utrustning eller vifta med objektiven.  

Vädret växlade under dagen från mulet till snöfall för att sedan bli sol, vilket gav oss mycket bra variation i bilderna.

Som mest hade vi framför oss över 30 havsörnar och många korpar.

Dagen var otroligt lyckad med bra kamera ljus, god medhavd mat, trevligt sällskap i gömslet och ca 500 bilder med mig hem.

Dalälven Gysinge 220206. Spaning efter Utter och annat djurliv.

Dalälven vid Gysinge har mycket att ge både vad gäller vacker kulturbygd och natur och djurliv. Den gamla bruksorten är väldigt vacker med sina välhållna kulturbyggnader. Mycket har kretsat kring vattnet och den energin som kunde tas ur det. Många broar finns med en bedårande vacker utsikt. I anslutning till broarna kan man skönja tidigare flerhundraåriga broar med gamla bro fundament. Älven finns dessutom inte bara på ett ställe utan ett helt litet delta men sidofåror och vattendrag som bildar Dalälven i detta området. På många ställen dånar forsen så man knappt hör något annat och på andra ställen rinner den lugnare genom skogen. Så här års när mycket av älven är infryst så finns ett rikligt djurliv i och kring forsarna. Det är ju här som vattendjur hittar sin föda.

Min lördag var ganska lugn och inte så strapatsrik utan gick i njutningens tecken. Man kan liksom bara vara där och njuta av forsen och det som den storslagna naturen ger.

Efter att ha gått omkring på de centrala broarna och strandkanten i Gysinge ett par timmar valde jag ut en trevlig plats för lunch. Som vi vet smakar inget bättre än lunch ute i härligt väder och fin natur. Idag vart det soppa och fralla ackompanjerad av den dånande forsen.

Strömstarar flög hela tiden mellan de olika isformationerna eller dök efter mat strax intill där jag var.

Dock såg jag ingen utter som ju var en liten besvikelse.

Efter lunch tog jag mig ner några kilometer mot Seveds kvarn och de broarna som finns där. Här är lite mer skogigt och många forsande älvfåror. Man kan lätt gå ut på öar och partier som delar älven. Slog mig ner för lite fika samtidigt som jag spanade utmed vattnet. Väldigt mycket utterspår i snön och iskanten. Upp och ner ur vattnet. Rätt var det var fick jag se rörelser i vattnet en bit bort och visst var det en utter som dök upp och ner efter fisk. Jag fick ett par foton men avståndet var långt. Den simmade med forsen och närmade sig mig men jag tappade den och såg den inte mer. Men en sak är klar. Man ser oftast utter om man är ute mycket och inte ger upp. Dock måste man ha ett stort mått tur för att få närbilder.

Straxt fick jag syn på något simmande igen och trodde det var uttern igen men när den närmade mig såg jag att det var en bäver. Pulsen steg igen och jag förflyttade mig längs älven mot ett ställe där det verkade som den var på väg till. Ville dock inte riskera att störa den så jag behöll ett bra avstånd. Det var ett trevligt möte och den hade inte så bråttom utan lät mig fota en del. Sen lufsade den in bland träden på den lilla ön.

Dagen var färdig och jag var nöjd att jag fått se både utter och bäver i denna fantastiska miljön. Det var