Uppland utanför Uppsala måndag 20 oktober.

Efter grådask och regn kommer sol, oftast i alla fall. Denna morgon var krispigt kall med någon minusgrad och klar himmel så jag visste det skulle bli en skön dag. Jag tog mig till en ekskog med härliga höstfärger. Skogen omgärdas av åker och ängsmark samt sjö. Vandringen från bilen och tillbaka var ca 7000 steg så ingen maratondistans direkt.

På vägen dit hade jag ett första möte med en räv som befann sig i ett åkerdike alldeles framför mig. Den fick syn på mig före jag fick syn på den, som det oftast är. Räven är en otroligt duktig jägare och är vaksam. Den stannade efter några meter och tittade på mig. Det är alltid magiska sekunder att stå alldeles still och bara titta på varandra. Jag fick i alla fall några bilder. Strax efter kom en havsörn flygande och satte sig i toppen av ett gammalt trä, kanske 300 meter från mig. Tänkte närma mig lite och få något foto men de är så skygga och försiktiga så den lyfte och drog i väg, kanske skulle jag låtit bli att närma mig och låtit den sitta. På en äng fick jag se ett antal fasaner som gick och pickade. De var ganska låga emot marken så de var lite svåra att se först, men kanske 50 meter från mig tyckte de att det var bäst att springa in i en liten ö som fanns på ängen bestående av högt gräs och buskar.

Jag tycker det är lite svårt att få bra skärpa på huvudet på fasaner men också till exempel på häger.

Jag tror helt enkelt att man är för långt bort. Dessa fåglar är relativt stora och har litet huvud och näbb. Man ser dem på stort avstånd och lockas ofta ta lite bilder men man tänker inte på att huvudet på det avståndet är för litet. Man fotar ju inte småfåglar på 20 meters håll och tror man skall få skärpa på huvud och näbb.

På vägen mot ekskogen stod 2 grupperingar av rådjur. Jag hade inget skydd mellan mig och dem så jag kunde inte närma mig för att få närbilder. Men det är fint att bara titta på dem där de står och äter. Blir man för nära så störs de och sticker snabbt iväg.

Väl inne i skogen hittade jag en bra sten att slå mig ner och fika vid. Oftast är det alldeles tyst omkring mig när jag kommer fram dit jag ska. Men efter kanske 10-20 minuter så börjar det kvittra och röra på sig. Djuren är vaksamma. Men också nyfikna. Märker de att det inte hänt något farligt efter en stund brukar det bli som vanligt igen. Sitter man hyfsat still så kommer dessutom nya individer. Jag fikade med utsikt av sjön på ena sidan och äng med rådjur på andra. En bit från mig satt en större hackspett och hackade efter mat i torrt gammalt trä. Den blev dock vaksam och skrämdes iväg av en korp som kom glidandes över träden och kraxade högljutt.

På tillbaka vägen stötte jag på en annan räv på en äng. Tror i alla fall inte det var samma individ. Också detta ett härligt möte med lång ögonkontakt varefter räven bestämde sig att gå vidare i sin spaning efter mat i det höga gräset.

Några viktiga fakta och erfarenheter i fotograferandet som jag försöker tänka på, men inte alltid fokuserar på i stridens hetta är komponerandet av bilden samt naturligtvis att få skärpa. Många gånger vid ett möte fryser man alldeles still. Men då gäller det att sakta få upp kameran, titta över komponerandet av bilden, bakgrund etc. Sakta kanske gå ner på knä för att få en intressantare vinkel. Få in skärpa, rätt ljusinställningar, bra bländare samt rätt exponeringstid.

När allt detta är gjort så har djuret/fågeln försvunnit… Nejdå så är det ju inte alltid men det är ett väldigt trixande och full fokus på det man gör, det kan jag intyga. Känslan när man lyckas få till det är enorm glädje och tillfredställelse.

Besök och fotografering vid Långe Jan och Ottenbys fågelstation, Ölands södra udde i slutet av juni 21.

Jag besöker Ölands södra udde varje år, eftersom vi brukar vara i Kalmar och Ölandsregionen en hel del.

Naturen ner på alvaret är fin och speciell och det är alltid en skön känsla när man börjar närma sig udden och man kan skymta fyren. Utmed vägen från den stora muren ner till fyren kan man skymta hjortar om man har tur. Som kuriosa kan nämnas att muren är en sevärdhet. Den 4,5 kilometer långa Karl X Gustafs mur byggdes tvärs över Öland under 1650-talet. Muren byggdes för att hålla hjortarna på rätt sida.

Alltid lika trevligt att titta på när ornitologerna ringmärker eller fångar in små flyttfåglar. Man kan boka in sig på visningsturer där de visar hur det går till. En tur upp i fyren och njuta av utsikten är också att rekommendera, om man orkar ta sig uppför alla trappor. Restaurangen serverar god mat till överkomliga priser, och det smakar ju extra gott i sjömiljön. Dessutom tar besöket vid udden oftast några timmar och äta måste man. I ett av husen finns också en trevlig utställning om alla fågelarter och biotopen och miljön som finns där nere i naturreservatet. En fin butik finns i ett annat litet hus där man kan köpa allt från bra kikare till massor av fågelböcker, souvenirer eller bara ta en glass.

Denna gång hade jag siktet inställt på att fota grå och knubbsäl. Jag hade läst en del och var förberedd. Dessutom hade jag mailat en del med fågelstationen så jag hoppades det skulle bära frukt.

Sälarna är oftast synliga om vädret är fint eller i alla fall inte rusk. De ligger då oftast på stenar ca 80-100 meter ut eller simmar omkring. Tydligen så ligger sälarna en del på stenarna sydost om udden och det är lite otillgängligt under hela perioden som fåglar häckar där. Man kan/får då inte gå ut åt sydost för då störs fåglarna. Jag var där två gånger denna sommar och båda gångerna hade jag tur att sälar låg på stenarna en bit ut åt sydväst.

Det bästa man kan göra är att gå ut så långt man kan till strandkanten i syd väst och sätta sig där. Stranden består av små svarta stenar, samt en massa torr tång. Är vädret bra så är strandkanten torr och fin.

Sälarna är verkligen trevliga att titta på och dessutom finns mycket fågel ute bland stenarna. Kikare och teleobjektiv är att föredra eftersom det är avstånd ut.

Fotografering av Kungsfiskare försommar 2021, Fyrisån Uppsala.

Det är alltid lika fantastiskt att se den lilla snabba blåa juvelen susa fram i hög fart över vattnet. Det är bara att sitta och vänta. Ungefär en gång i halvtimmen kommer den. Antingen blåser den förbi eller så sätter den sig i en gren med uppsikt över vattnet, för att strax dyka ner och fånga fisk. När man hör det karaktäristiska höga pipandet vet man att den är på gång. Ibland men inte ofta ser man fler än en på samma ställe. Det går som sagt väldigt fort så man måste vara superkoncentrerad och beredd. Det krävs väldigt snabba slutartider vilket får med sig andra lite svåra avvägningar vad gäller ljus, brus och ISO inställningar etc. Att fånga den i flykten är svårt.

Fotografering av Örnar med mera i Österfärnebo naturreservat, Gästrikland 14 mars 21.

I Österfärnebo nationalpark har Föreningen för fågelskydd och naturvård vid nedre Dalälven bedrivit stödutfodring kalla vintrar samt örnräkning i många år. Detta har gynnat populationen havs och kungsörn samt andra rovfåglar väldigt mycket. Som stöd till denna föreningen och ett ypperligt tillfälle för entusiaster att fota och studera kan man hyra in sig vid deras gömsle.

Det är verkligen ett äventyr som heter duga och ett minne för livet.

Man skall vara på plats i gömslet någon timme före gryningen, alternativt sova där om man klarar kylan. I mitten på mars går solen upp strax efter klockan 5 så före klockan 4 skall man vara på plats och när det börjar daga skall allt vara klart med utrustningen, och då återstår bara att sitta och njuta av gryningen och en god medhavd frukost och kaffe. Man kan aldrig vara helt säker på att det kommer några Örnar för det är så mycket som spelar in. Dessutom vet man ju inte riktigt vilket väder det blir. Vädret kan ju både påverka hur mycket rovfåglarna rör sig men det påverkar ju definitivt också fotograferingen. Dagen börjar vanligtvis med att Korpar kommer och man kan även ana Örnar som slagit sig ner i träd en bit bort för att kolla läget innan de kommer fram. Eventuellt kommer även andra rovfåglar. Jag hade tur med Örnar denna dag och fotade mycket, och det var så fascinerande så ibland blev jag bara sittande med kikaren i hand och glömde fota. Jag kommer definitivt göra om detta!

Dagen kan sedan enbart beskrivas som fantastisk.

Besök vid Dalkarlskärret Uppland, april 21.

Dalkarlskärret är en liten fågelsjö i området Hammarskog strax söder om Uppsala. Det ligger fint med skog runt omkring. Sjön är relativt liten men fågelrik. 2 stora bra fågeltorn finns. Denna dag var det inte primärt fågel jag skulle fota utan orm. Det finns rikligt av både huggorm och snok på vårkanten vid sjön. De har bråttom ut för att lapa sol och ligger i buskarna och njuter.

Jag tycker de är fascinerande men lite obehagliga också. Dock så är de fina. Jag låg på knä i det torra fjolårsgräset strax jämte och vid ett par tillfällen så markerade huggorm tydligt att de inte gillade min närvaro. Snoken betedde sig inte på samma sätt.

Kungsfiskare härliga vinterdagar 20/21 vid Fyrisån Uppsala.

Vinterfåglar vid Hjälstaviken 20/21

Vinterdag vid Hjälstaviken 20/21

Fin vinterdag 20/21 hemmavid.

Denna fina räv stod jag länge och tittade på. När den fick syn på mig tittade den några sekunder och bestämde sig sedan för att dra vidare. Lite långt fotograferingsavstånd dock.

Strax söder om Uppsala tidig höst 20.

Många gånger åker jag ut efter att ha läst karta och tittat på hur naturen är beskaffad. Skog, hygge, närliggande åkrar eller ängar, Stenigt och bergigt eller vattendrag, bäckar och sjöar. Det är också viktigt att veta hur långt det är till bebyggelse och större vägar. Allt detta ger mig vägledning till vart jag ska och när på dagen jag ska sticka ut, och vad jag kan förvänta mig att se vad gäller djurliv. Naturligtvis spelar väder och årstid lite in också. Artportalen och andra forum på nätet är också viktiga ställen att söka information på. Här följer några exempel på lyckade möten.

Rävparet tog jag många bilder av, men tyvärr med ett misstag. Hade precis parkerat bilen och stängt av, och tog fotostöd med hjälp av bilen. Det senare var misstaget fick jag erfara. Det var rätt kyligt denna dag och värmen från bilen bildar dallring i luften som gör skärpan kass. Man lär av misstagen…

                                                                              

Hjälstaviken Hösten 20 och vintern 20/21.

Har varit i Hjälstaviken väldigt många gånger. Periodvis 1 gång i veckan. Oftast parkerar jag vid Parnassen och spenderar en stund där. Väldigt vacker ekskog med en hel del fåglar. Tex Trädkrypare, Hackspett samt många av våra vanliga stannfåglar. Vägen ut till fågelgömslet är en träspång som är ca 800 meter, och väl i gömslet kan man sedan sitta och titta ut över vass och vatten. Vanligtvis ser man här olika and och gässfåglar, Häger, Skäggdopping, olika rovfåglar och nästan varje gång kommer Havsörn förbi. I vassen syns bl a Skäggmes. Uppåt skogs/bergskanten finns en fin fågelmatning där man kan stå och titta vintertid. Då kan man tex fota Kungsfågel, Steglits, Hackspett samt vanligare stannfåglar på rätt nära håll. På spången till och från gömslet ser man ibland Mink kila förbi. Minken väcker olika känslor hos folk beroende på att de kan gå rätt hårt åt fåglarna och deras bon. De är dock väldigt fina tycker jag och kul att se. Det finns dessutom ett populärt fågeltorn på andra sidan viken där jag är ibland, men oftast inte för där är bra med tubkikare och det brukar jag inte ha med mig. Under häckningstiden är det ett väldigt intensivt fågelliv i Hjälstaviken som är intressant att följa, men man måste under denna tid ta det väldigt lugnt så man inte stör fågellivet.